Spårskola
Vem har tassat förbi mellan träden? Lär dig känna igen spåren från våra stora svenska rovdjur.
spårskola
Vem har tassat förbi mellan träden? Lär dig känna igen spåren från våra stora svenska rovdjur.
Trots att vi uppskattar samma blåbär är möten sällsynta. Björnen använder luktsinnet och sin goda hörsel för att undvika oss människor med god marginal. Ett vanligt samtal räcker för att du ska höras på långt håll.
Det kan vara en sann utmaning att spåra lodjur! Medan vargar gärna travar på längs en grusväg så rör sig lodjuret med lätthet i svår terräng. Den kan göra ett rejält skutt upp på en klipphöjd, balansera på kullfallna stammar och klättra i träd.
Lodjuret är skyggt och nästan omöjligt att få syn på. Kanske har ett lodjur legat på en höjd och blickat ner på oss när vi tagit en skogspromenad – utan att vi märkt någonting? Det är så nära de flesta av oss någonsin kommer. Lodjuret undviker människor och är inte farligt ens vid ett möte.
Få svenskar har sett en varg i det vilda. Vargar är normalt skygga och undviker människor. Skulle du mot förmodan se en varg, så stannar den kanske till för att få en uppfattning om vem den möter. Hjälp till genom att göra tydliga ljud och gå från platsen. Om du har hund med dig kan vargen vara nyfiken på hunden och inte riktigt märka dig förrän du ropar eller klappar i händerna. Ha din hund kopplad. Skräm iväg vargen genom att ropa, ta några steg mot den och göra dig stor.
Järven trivs lika bra på fjällhed och tundra som i storskog och på myrar. I Sverige lever järven än så länge mest i fjällvärlden, men börjar komma tillbaka till de skogsmarker där den fanns före 1800-talets stora rovdjursutrotning.
Gå aldrig i spåret, gå vid sidan om. Så kan andra efter dig också få upptäcka det spännande orörda spåret.
Om du ska fotografera ett spår lägg alltid en storleksreferens intill, tex en linjal, en telefon, ett bankkort eller liknande.
Tassavtryck (kallas även spårstämplar) är lättast att se i snö, men även i lera. Tjocka snötäcken kan göra det svårare att känna igen spåren eftersom dom försvinner ner i snön. Det perfekta läget för att spåra rovdjur är när ett täcke av nysnö fått ligga över natten, några centimeter tjockt. Då är det fantastiskt att ge sig ut tidig morgon och följa rovdjurens nattliga promenader! Bra att komma ihåg att töväder gör att spårstämplarna smälter ut och ger intrycket av större tassar. Då kan man lätt missta ett rävspår för ett vargspår!
Avståndet mellan höger och vänster benpar kallas skrevning och kan ge en bild av hur brett djuret i fråga är.
Däggdjur har fyra olika gångarter. Det kan man lära sig att se efter lite träning.
1. Gång: fötterna förflyttas inte samtidigt utan ena bakfoten placeras tätt intill framfoten (ibland mitt i spårstämpeln). 2. Trav: höger framben och vänster bakben lyfts samtidigt, en jämn takt. Bakfoten sätts ofta ner i framfotens spårstämpel. 3. Galopp: ser mer ut som att djuret skjuts framåt av alla fyra benen. 4. Språng: djuret tar ett kraftigt skutt framåt med båda bakbenen och landar med båda frambenen, bakbenen landar då antingen på samma plats som frambenen eller en bit framför.
Senast ändrad 06/07/23
Besök Frågor och svar om du har några frågor.
Besök vårt pressrum där du hittar pressmeddelanden, debattartiklar, rapporter, pressbilder samt WWFs talespersoner.
Telefon pressjour: 08-54657500
E-mail: press@wwf.se
Jag bidrar med en gåva/månadsgåva och intygar samtidigt att jag är över 18 år och samtycker till WWFs villkor.