Naturvårdsverket och ytterligare tre myndigheter presenterade i dagarna en rapport där man uppskattar hur stora arealer som krävs för att nå lagkraven i EUs art- och habitatdirektiv, så kallade referensarealer. Där pekas särskilda naturtyper och arter ut som ska bevaras inom både EU och Sverige. WWF menar att referensarealerna är ett viktigt kunskapsunderlag för naturvården.
– Det är positivt att myndigheterna även i fortsättningen föreslår referensarealer som är vetenskapligt grundade och att de följer EUs vägledning. Vi förväntar oss att regeringen utgår från dessa och vi menar att Sverige har goda förutsättningar att nå lagkraven i art- och habitatdirektivet, säger Emelie Nilsson, sakkunnig svensk biologisk mångfald på WWF.
EUs art- och habitatdirektiv är grunden för stora delar av naturvårdsarbetet i Sverige. De utpekade referensarealerna är ett viktigt kunskapsunderlag för prioriteringar och genomförande i naturvården i Sverige, menar WWF. Förutom Naturvårdsverket har Skogsstyrelsen, Jordbruksverket och Havs- och vattenmyndigheten medverkat i rapporten. I uppdraget har även ingått att redovisa de faktiska arealerna av de aktuella naturtyperna vid EU- inträdet 1995.
– Det är viktigt för naturvårdsarbetet och för att leva upp till art- och habitatdirektivet att regeringen fortsätter använda dessa vetenskapligt baserade referensarealer. Att alltid utgå från de arealer av naturtyper som fanns vid EU-inträdet 1995 skulle till exempel innebära noll restaureringsbehov för skogar i Sverige och vara oförenligt med direktivet, säger Emelie Nilsson.
I Naturvårdsverkets rapport ingår en jämförelse kring hur medlemsländer arbetar med detta nyckelbegrepp. Det är tydligt att Sverige ligger i framkant vad det gäller vetenskaplig metod, redovisning och att följa EUs vägledning kring rapportering av referensarealer. En del andra länder har varit dåliga på att följa den EU-gemensamma vägledningen men det kan inte vara ett skäl för Sverige att göra likadant, menar WWF. I Sverige, liksom i andra medlemsländer, handlar det om stora arealer som behöver restaureras för att säkerställa långsiktigt bevarande av natur och allt som naturen ger oss. Men Sverige har alla möjligheter att lyckas med det med, vilket i sin tur kan ge stora positiva samhällseffekter.
FAKTA Referensareal
Referensarealer kan förenklat beskrivas som referensvärden som hur stor areal det behövs av en viss naturtyp för att säkerställa att naturtypen och dess typiska arter ska finnas kvar och vara livskraftiga på lång sikt. Begreppet har använts av EU sedan 2004.
I Sverige förekommer 89 naturtyper i en eller flera biogeografiska och marina regioner. Naturtypernas referensareal är en av de parametrar som används för att bedöma dess bevarandestatus och som ska rapporteras till EU-kommissionen vart sjätte år.
Referensarealerna kommer att få en större operativ betydelse i och med EU-kommissionens förslag till förordning om restaurering av natur. Förslaget till ny förordning innehåller flera bindande och tidsatta mål som knyts direkt till referensarealerna.
År 2021 hade bara 15 procent av livsmiljöerna inom EU god bevarandestatus. I Sverige hade 20 procent av naturtyperna gynnsam bevarandestatus vid senaste utvärderingen 2019.
