Floden Rhen i Nederländerna ansågs på 1990-talet vara död när det gällde fisk- och vattenliv. De återkommande översvämningarna orsakade stora skador för lantbrukarna längs floden. Över 200 000 boende längs floden evakuerades och försäkringsskadorna uppgick till miljardbelopp. Då uppstod idén – varför inte ta hjälp av naturen? WWF började då att stötta en lokal organisation i Nederländerna som tog itu med detta.
Läs krönikan i Dalademokraten här.
Skyddsvallarna längs floden flyttades 1-2 kilometer och då skapades en naturlig översvämningsyta för floden. Jordbrukarna närmast vattnet fick byta ut sin mark eller köptes ut med statliga pengar. Grus-, sand- och lerindustrin bjöds in att ta de råvaror de behövde, genom att gräva och återskapa stora bakvatten till floddeltat. Detta finansierade stora delar av arbetet.
Om vi inte investerar i vår natur, kommer vi förlora ekonomiskt på det. Flera ekonomiska studier visar att vinsterna med att restaurera skadade ekosystem är 8-10 gånger högre än investeringskostnaderna.
Sedan återkom växtlighet och djurliv snabbt till våtmarkerna. Bäver och utter återintroducerades, fiskgjuse, vit stork, flera hägerarter, vadare, doppingar och svarttärnor flyttade in på egen hand. Fiskstammarna och groddjuren ökade också snabbt. För att den nya växtligheten inte skulle ta över krävdes betande djur. I början var folk skeptiska till alla planer, men när de ekonomiska beräkningarna visade att alla skulle vinna på att återställa natur, ändrade de sig.
Detta är ett exempel på hur man kan återställa natur- eller restaurera natur. Vi människor är, och har alltid varit, beroende av naturen. Vi lever av den, vi får såväl våra grödor, som råvaror och dricksvatten därifrån. Men utan biologisk mångfald och fungerande ekosystem kan vi inte få något av detta. Vi måste återställa balansen mellan oss och naturen. Friska ekosystem kan bättre stå emot klimatförändringar, förhindra naturkatastrofer, öka livsmedelssäkerheten och ge positiva effekter för invånarnas hälsa. Att restaurera naturen är också nödvändigt för att nå såväl EUs som FNs mål för klimat och biologisk mångfald.
Vi hoppas att det belgiska ordförandeskapet kan få med fler medlemsländer på tåget så att lagen går igenom innan slutet på juni. Det finns ett starkt vetenskapligt stöd för att stoppa den utarmning av ekosystem och arter som pågår och att restaurering är nödvändig. Det finns också en stor potential för att stärka naturens upptag av växthusgaser vid naturrestaurering, vilket borde få högre prioritet i den allmänna klimatdebatten där huvudfokus är nya tekniklösningar.
Om vi inte investerar i vår natur, kommer vi förlora ekonomiskt på det. Flera ekonomiska studier visar att vinsterna med att restaurera skadade ekosystem är 8-10 gånger högre än investeringskostnaderna. Enligt Världsekonomiskt forum är så mycket som 50 procent av den globala ekonomin beroende av natur eller ekosystemtjänster. Rätt utformat kan naturrestaurering bidra till såväl jobb, som tillväxt, minskade utsläpp, bättre hälsa, ekonomi, livsmedelssäkerhet och stärkt biologisk mångfald.
Förslaget till naturrestaureringslag är smart konstruerad eftersom den kopplar till annan miljölagstiftning bl.a. art- och habitatdirektivet, fågeldirektivet, ramdirektivet för vatten, havsmiljödirektivet och har tidsatta mål som stärker genomförande av den befintliga miljölagstiftningen. Sedan finns också nya lagkrav om urbana grönytor, marina livsmiljöer, pollinatörer och att stärka biologisk mångfald generellt i jord- och skogsekosystem. Medlemsländerna skulle få stort utrymme att anpassa sina åtgärder i nationella restaureringsplaner.
Trots bakslaget hoppas vi att naturrestaureringslagen kan antas under våren utan att urvattnas. Vi fortsätter kampen för att stärka naturen! Inte minst för vår egen och våra barns skull.
Emelie Nilsson, expert biologisk mångfald WWF
Läs mer om det lyckade restaureringsarbetet vid Rhen i WWF Magasin här.
